Idag var jag, Leo och min lillasyster iväg och hälsade på mitt jobb. Det kändes verkligen konstigt att parkera bilen, gå in genom dörrarna, träffa mina kära kollegor men bara vara gäst. Samtidigt som det var två månader sedan jag jobbade, så var det som att tiden stått still. Trots att jag hade min skatt, som numer är det viktigaste i mitt liv, med mig så var jag lite sugen att jobba ändå. Innan jag blev gravid var jobbet mitt liv och jag kan fortfarande inte tänka mig jobba med någonting annat eller för någon annan. Att se mina kollegor jobba på som vanligt gav mig lite lust att smyga in på mitt kontor och skriva en faktura eller något, bara för att liksom. Men nu när jag myser med min lilla älskling försvinner den känslan igen, jag är där jag vill vara just nu. Men det är ändå skönt att känna viljan att jobba trots mitt underbara liv hemma, då finns det hopp om att jag i framtiden inte vill bli en hemmafru och föda upp ett helt fotbollslag 🙂
Just nu har jag två utslagna hjältar i soffan här bredvid mig, Leo och min syster. När vi äntligen fick Leo att somna vill jag inte flytta på honom. Han har haft en gnällig dag och inte kommit till ro alls, jag tror att han kan ha en ögoninflammation på gång men håller alla tummar att det bara beror på trånga tårkanaler som nyfödda har. Hur som blir det ett samtal till BVC imorgon.
Själv kollar jag bebiskläder och förundras fortfarande över hur mycket flickkläder det finns i jämförelse med pojkkläder. I framtiden vore det mysigt att få klä en liten i rosa volanger, klänningar och rosetter. Sådant finns det gott om där ute. Pojkar har inte samma utbud alls. Men jag får behärska mig, Leo har så mycket kläder redan. Jag måste sortera och se i vilka storlekar jag utan dåligt samvete kan klämma in några nya fina höstplagg. Något vi har märkt är att han har haft mer kläder i storlek 50-56 än vad som använts, nu växer han snart ur dem. Men några ’onödiga’ köp är ju obligatoriskt, det finns mycket fint i höstkollektionerna.
Ett utbud från Zaras höstkollektion för pojkbebisar
Åh, det var sååå mysigt att äntligen få träffa dig och se den lilla skatten<3! Det kändes som om du aldrig varit annat än mamma…så självklart liksom<3. Nästa gång ska jag vara helt frisk då att jag kan bebismysa lite:-). Hoppas att hans öga har 'ordnat till sig'.
Hoppas att vi syns snart igen gumman! Stor kram!