Jobbig natt (inget ovanligt just nu) med illamående och ett alldeles för varmt sovrum, även fast vi hade fönstret helt öppet och J tyckte det var iskallt, så var jag hundra grader varm. Känns som den här ungen aldrig vill komma ut, att han bara vill bråka med mig och mina inre organ. Men oavsett vad han tycker om det så blir han vräkt på måndag. Idag ringde jag och bokade igångsättning som kommer att ske på måndag om han inte har kommit innan dess, och oddsen för att det kommer att hända känns väldigt dåliga. Även fast det är skönt att veta en dag då det senast kommer att ske, gör det mig mer nervös. Jag har ju varit så inställd på att det sker när det sker, han kan komma när som. Men nu kommer det kanske inte ske när det sker, nu kommer vi få en tid när vi ska vara på sjukhuset och där ska de sätta igång mina värkar. Det kanske är det planerade scenariot som gör mig nervös? Jag måste liksom ändra tankesättet. För några månader sedan kände jag att ett planerat förlossningsdatum skulle vara jätteskönt, så som man gör med planerade kejsarsnitt, nu blir det mer nervöst. Har man ett datum och en tidpunkt så blir det mer påtagligt vad som kommer hända, det blir verkligen dagen D. Skönt i alla fall att allt kommer att hända på sjukhuset vid en igångsättning, allt sker under kontrollerade former och vi behöver inte vara hemma och oroa oss för allt möjligt. Men nu har vi i alla fall ett datum satt som sista dag, redo eller inte 🙂
Idag har vi ätit brunch och fikat hemma hos oss med J’s bror och föräldrar. Lite gott att mumsa på och framförallt bra sällskap. Då alla inte bor i Stockholm, blir det att vi inte träffar dem så ofta så det är alltid kul när vi väl ses, nu kan vi också säga att det var sista gången vi sågs innan de blir farmor, farfar och farbror också! Det är så kul att alla i vår omgivning är så förväntansfulla inför lilla bebben, det peppar lite extra istället för att bara vara nervös inför förlossningen.
