Godkväll mina vänner! Om ni bara visste vilken kväll jag har haft, just nu är jag bara helt slut både fysiskt och psykiskt. Tömd på alla reservtankar med energi. Ni ensamstående där ute är riktiga hjältar, mina idoler inom föräldraskap, dagar som denna förundras jag över hur ni klarar det varje dag. All cred till er! Men som tur är blir alla dagar inte som denna iallafall. Imorse bestämde vi oss för att jag och Leo skulle åka hem till Stockholm idag, så att pappa J fick plugga ifred och samtidigt kunde vi skjutsa våra kära muminvänner till Arlanda så att de slapp åka tåg, vilket var tur då jag i efterhand hörde att det var totalstopp i tågtrafiken i Stockholm. Sträckan Eskilstuna-Arlanda-Hem tog ungefär 3,5 timmar då vi hamnade i köer påväg hem från Arlanda. Leo sov hela resan till Arlanda men vaknat så fort jag slängde av motorn för att krama dem hejdå. Hade vi inte hamnat i köerna så hade resan hem gått lika bra, men den extra halvtimmen resulterade i att Leo tillslut fick panik och ville upp. Men hem kom vi, efter att hela bilsnacks-förrådet var uppätet (varav halva burken smörgåsrån återfanns i bilstolen), alla leksaker hade blivit tråkiga och iPaden var uttjatad. Hade det inte varit för att hemmanyckeln var borta när vi kom hem, så hade jag kunnat njuta resten av kvällen. Men den lilla detaljen förstörde verkligen. Där blev det en extra halvtimme i bilen, med en skrikig Leo, en sambo som till en början inte svarade i telefonen och jag akut kissnödig. Tankarna snurrade runt vart jag skulle ta vägen, men så där i en glipa mellan stolen och dörren hittar jag nyckeln. H-a-l-l-e-l-u-j-a!!!!
Vid det här laget är Leo superhungrig så det är prio ett, sedan måste alla hundrafyrtiotre saker packas ur bilen medan Leo skriker för att han måste vara ’inlåst’ i sin lekhage. För att muntra upp oss en gnutta pratade vi med båda mina systrar via Viber, min storasyster bor ju i Spanien och lillasyster är på semester i Thailand. Leo går under samtalet med storasyster från jätteglad till jättetrött på en sekund, så jag kämpar med att natta honom utan varken snuttis eller favoritnappen, då båda ligger kvar i bilen och jag blev av någon anledning för rädd att gå ut och hämta de. Men tillslut var jag även tvungen till det, och dessutom parkera bilen rätt.
Ja, det har varit en hektisk kväll måste jag få säga. Eller skitjobbig om jag ska vara helt ärlig. På det har jag betalt räkningar, inte någon vidare humörhöjare det heller. Nu vill jag bara krypa under täcket och sova tolv timmar, bara det att Leo kommer väcka mig senast om fem timmar. Så.. Jag ska sluta ögonen en liten stund och så hörs vi snart igen. Godnatt!
Under en långkörning ensam med Leo måste man vara förberedd på allt, samt ha allt lätttillgängligt. Vatten, smoothie, smörgåsen, majskrokar, banan, leksaker, nappar, snuttis och iPad. Något för alla tänkbara scenarion. När vi kom hem var det mesta uppätet eller lekt med!
