Att vara ledig har en jobbig (eller skön?) bieffekt – man tappar uppfattning om vad det är för veckodag. En tisdag kan lika gärna vara lördag och helgerna har inte alls den speciella innebörd som den alltid har haft, vi har helg varje dag här hemma. Men idag vet jag precis vad det är för dag, det är söndag, för imorgon är det måndag och då är det igångsättning på schemat. Imorgon är vi föräldrar (jag håller en positiv inställning än så länge om att det inte kommer bli en långdragen förlossning). Det känns helgalet att kunna säga något sådant.
Vad gör man sista dagen utan barn? Hatar den fråga egentligen, det låter som att vi imorgon går mot ett dödsstraff eller att allt vi gör idag har stor betydelse för resten av våra liv, som att om vi missar något idag kommer det aldrig tillbaka. Idag skulle vara en ångestfylld dag om jag hade valt att tänka så, istället ska vi samla kraft för att imorgon starta vår nya resa tillsammans. ♥
Usch vad nervös jag vart nu av att tänka på allt som kommer hända imorgon. Ovissheten, smärtan, väntan och tillslut lyckan! Konstigt det kommer kännas att helt plötsligt inte ha en badboll till mage, trots att jag h-a-t-a-r den nu är den ju lite mysig iallafall. Att ligga och mysa med den, det är inte direkt så att man ligger och klappar sig själv på magen utan bebis där inne? En vacker dag kommer jag nog sakna den trots allt. Men att byta bort badbollen mot att äntligen få träffa lillen, är det ju värt 🙂
Idag är det alltså vila på schemat. Jag tvingade mig själv att ligga kvar i sängen extra länge och sova en extra stund och som om att lillen är medveten om att vi imorgon ska jobba hårt, lät han mig sova relativt ostört. Vi får se hur länge jag lyckas hålla den planerade vilan, det finns sysslor här hemma som jag skulle vilja bocka av. Men då jag tillhör skaran som gillar kungafamiljen, sitter jag nu och slaviskt följer nyhetsmorgon och det kungliga dopet. Så det är soffläge fram till att den sändningen är slut iallafall, obligatoriskt är ju då frukost framför tv:n 🙂
