Apropå att Leo sover dåligt, så har jag den senaste timmen suttit med honom i famnen. Han vill inte ligga ner, absolut inte själv i sin säng. Som sagt så kommer jag inte tvinga honom till något när han är sjuk, vill han sova i vår säng så får han det. Vill han att mamma sitter och sover med honom i famnen, ja då får han det. Jag vill bara att han ska slippa vara sjuk, och tills dess vill jag underlätta så mycket jag bara kan för honom. Han är ju trots allt av det manliga könet, och vi alla vet ju hur sjuka det verkligen blir 😉
Så nu är den stora frågan vad jag ska göra. Lägga ner Leo, med risk för att han vaknar jätteledsen, och plocka här hemma. Eller lägga mig med honom i sängen, med risk att jag också somnar, och låta disken stå imorgon. Svårt val.. Då även jag börjar känna mig krasslig, är det kanske bättre med alternativ 2, med risk för att jag får en besviken sambo. Det var nämligen han som lagade mat (för första gången på.. Ja länge), då ska jag ta disken. Men jag gör nog som dagens kock och gör disken imorgon istället. Någon ensamtid finns det varken utrymme för när Leo är såhär klängig, eller energi hos mig för. Därför lämnar jag det orörda vinglaset på bordet och påbörjar vad jag hoppas blir en bra natt, och inte så tidig morgon som imorse. Påsarna under ögonen hänger ju snart.
