Ja det rådet har jag med lycka följt idag, när Leo har sovit dvs. Det har varit en ovanlig morgon. Alla som känner oss eller läser min blogg vet att Leo sover så bra om nätterna, innan han kom var jag beredd på få timmar sömn och då bli van vid det. Men nu upplever jag dessa dagar med mindre sömn jobbigare än om jag var van vid det. Har ingen uppfattning om hur mycket (har valt att inte kolla på klockan för att inte bli allt för medveten om hur lite sömn det blivit), men det känns som att Leo har vaknat till och från precis hela natten. Gnällt och skrikit, till slut nobbade bröstet och istället rullade över till J för att snutta på hans näsa (?) Vid 8 fungerade ingenting så den här zombiemamman tog lilla monstret ut på en lång promenad så att pappa J fick sova vidare och jag kunde handla frukost. Här i Eskilstuna var det ett fint morgonväder så jag såg min chans att ta de fina höstbilderna jag suktat efter. La Leo bland löven och fick perfekta leenden, men väl hemma märker jag att bilderna inte sparats då minneskortet är hemma.. Då blir man ju ganska trött på sig själv, men är samtidigt glad att jag kommit ihåg att packa ner trosor till mig själv, då mina saker inte prioriteras när det ska packas.
Väl hemma vill Leo bara vaggas och jag är så trött och hungrig att jag misstar tummen för att vara baguetten, vilket resulterar i att jag springer runt och letar plåster som inte finns. När blodet rinner (på mig) och ungen bara skriker är jag lite extra tacksam över att J jobbar hemifrån och kan väckas. Och därmed vart jag så glad över den dryga timmen extra sömn jag fick när Leo bestämde sig för att somna, efter en stund hos pappa och jag kunde äta frukost 🙂
