Somnade alldeles för sent igår, det var resulterat av en powernap tidigare på kvällen, då är man pigg resten av natten. Leo sov oroligt så jag höll mig vaken även av den anledningen, jag vill ha koll på allt när han plötsligt vaknar och skriker. För att fördriva tiden har jag läst igenom lite i bloggarkivet och speciellt när jag var gravid. Jag började blogga när jag hade drygt en månad kvar av graviditeten, så mina inlägg fokuserade mycket på hur trött jag var på att vara gravid. Det får mig att minnas hur jobbigt jag faktiskt tyckte det var ibland, nu i efterhand skulle jag kunna vara gravid om och om igen bara för att få en till Leo, men inte när jag läser om sen sista tiden. Note to self: gå inte tillbaka i bloggarkivet när det är dags för en till bebis. Jag tänkte knåpa ihop ett litet inlägg med saker jag är ganska glad över att slippa idag (men som jag ju faktiskt ändå gärna går igenom igen).
När jag äntligen blev sömnig så vaknar Leo och är inte alls nöjd med någonting. Han bajsar, vill äta, vill absolut inte äta, vänder sig, vill äta, och så fortsätter det. Ingenting annat än att snutta får honom lugn nog att somna om, så jag får anpassa hur jag ligger så att Leo kan snutta samtidigt som jag också ska få plats i sängen. Att tillägga är att Leo ligger tvärs över hela vår säng, och för att undvika att väcka honom helt så får jag improvisera. Huvudet slår i huvudgaveln och benen sticker utanför sängen. Armarna får ligga där dem får plats och inte är i farozonen för att hamna på Leo (= en ovanför huvudet och en bakom ryggen). En sovställning som är upplagd för nackspärr och ryggont. Men Leo sov tillslut gott och det är ju huvudsyftet med att jag ens ligger i sängen om nätterna, inte är det för att få en god natts sömn. Men helt plötligt rullade Leo ovanpå mig och jag var påväg ner mot golvet. Jag skrek efter Jens så högt jag kunde men han reagerade inte. Rätt vad det är så vaknar jag i panik, det var bara en dröm. Men en riktig verklighetstrogen sådan. Jag hade lyckats somna, men var återigen vaken och tillbaka på ruta ett. Imorse var jag dock pigg när jag vaknade, om det var en glad Leos förtjänst eller att jag insåg att det snöade, vet jag inte men huvudsaken är iallafall att jag inte är helt död 🙂
