Sjukstugan fortsätter här hemma – Leo hostar och snoret rinner. Tur i oturen slipper vi feber denna gång, även om han stundvis är feberhängig. Men idag har han iallafall varit piggare och inte alls så gnällig som han varit de senaste dagarna, så vi har varit ute en hel del. En promenad medan Leo sov efter lunch, därfter lite lek på gräsmattan och nu innan middagen ännu en promenad för att handla lite.
På vägen hem från affären var jag tvungen att tänka till lite, Leo var så rastlös och ville inte sitta i vagnen. Ett försök att vända sittdelen gjorde susen! Han satt där, med benen upp på bygeln, och njöt av att slippa se mamma. För att höja upplevelsen ytterligare serverades det mandariner på returresan. Varannan klyfta till Leo och varannan till mamma. Leo pep till och hade en ny klyfta i handen några sekunder senare, perfekt upplägg. På något sätt, även om jag stirrade ner på en sufflett, så var det en riktig mysig promenad. Det blir ju så att sitt barns lycka blir ens egna lycka, och så sätter man oftast ens egna behov åt sidan. När Leo nu var mer än nöjd blir ju jag lycklig av det. Att höra hans små glada ”mmm” varje gång han fick en mandarinklyfta eller se hur han nöjd ser sig omkring, det förhöjer min upplevelse. 
