Mamma till prins Leo

Tisdagsmorgon = träning. Idag var inget undantag, trots att jag både var supertrött och pollenpåverkad. Därav blev det inte ett så effektivt pass som jag önskade, men det var godkänt iallafall. Leos prestation på mini-SATS var däremot nästintill högsta poäng. Med 45 minuter där inne slog han personligt rekord, och det när han inte sovit en minut på förmiddagen. 

När han ändå hållt sig så länge utan en sovstund tänkte jag att det vore perfekt om han kunde hålla sig vaken hem, så vi kunde äta lunch innan han somnade och kunde då sova en längre stund. Men han var så trött att han somnade i vagnen. Jag försökte allt för att hålla honom vaken. Jag tog bort nappen och snutten (han somnar inte utan dessa), men han somnade ändå. Jag sjöng och lekte med honom, men ögonen var alldeles för tunga. Jag mutade med allt gottis jag hade i skötväskan, inte ens det lockade. Det är ju så typiskt, när man vill att han ska sova, ja då vaknar han minsann för allt. Men när man typ för första gången vill att han ska vakna, då är det omöjligt.

På vägen hem från gymmet slog min pollenallergi till ordentligt. Jag kunde inte hålla ögonen öppna, det sved något olidligt och tårarna bara rann. Likaså näsan. Det var så pass illa att jag ringde J som fick hämta oss, jag varken kunde eller ville röra mig hemåt med Leo i det tillståndet. Sån stark reaktion har jag inte fått i vuxen ålder, när jag var liten kunde jag knappt vistas ute på våren. På grund av mina milda(re) besvär har jag bojkottat allt vad pollenmediciner heter, jag har bara blivit trött och hängig av det. Men nu.. nej, nu kommer jag inte klara mig utan åtminstone halva pollen-sortimentet från Apoteket. Så känns det verkligen.

Men hem kom vi, Leo väcktes när vi kom hem så att han inte skulle få lunch försent. Efter lite mat i magen och bus med pappa, somnade han och har sovit i drygt 3 timmar hittills. Jag står i valet och kvalet att väcka honom när han närmar sig 3,5 timmar, så att mellis och middag inte blir så tätt inpå. Men jag känner ändå att vi kanske har hittat receptet på dagssömnen, ’bara’ vi håller igång på förmiddagarna (alltså inte hänger hemma, men att åka bil eller vagn fungerar inte heller) så kan lilleman nog hålla sig vaken till efter lunch, och då sova 2-3 timmar. Time will tell, jag blir snart tokig på denna dagssömn-rutin!