Vilken dag. En dag där jag mer än en gång kände mig besegrad och var tillslut inte långt ifrån att sätta mig på golvet och gråta. Småbarnslivet när det är som bäst. Småbarnslivets verklighet. Tänkte sammanfatta min dag i ett enda långt klagoinlägg.
Skitvädret som har dragit in har hindrat oss från att ta dagens promenad. Var inte jättesugen på att ramla runt i ovädret med en vagn och en skrikig bebis. Dessutom att fippla med regskyddet på vagnen är inget jag har tålamod för (det man får med till bugaboo är ingen höjdare) och ska Leo tröttna på att ligga i vagnen så skulle jag inte kunna ta upp honom när det regnar och blåser. Så nej, en promenad var tyvärr uteslutet, dock hade vi behövt den friska luften.
Leos nya läten, liknande ett brandlarm, har fortsatt att förgylla dagen. Jag måste erkänna, och ja jag är en hemsk människa, att jag kände skadeglädjen över att Leo fortsatte skrika när jag lämnade över honom till J, då han på förmiddagen verkade ganska nöjd över att kunna stänga in sig på kontoret. Efter en stund med pratkvarnen fick jag sällskap i nästan-ligga-på-golvet-och-gråta-klubben. ”Måste vi stå ut med detta nu?” ”Alltså helt seriöst, kommer han aldrig vara tyst?” Ja, detta lär fortsätta tills Leo hittar ett nytt, roligare ljud. Men efter en hel dag med detta nonstop, är vi båda ganska trötta på pratkvarnen. Jag har prövat en egen metod att hantera dessa ljud. När han skriker gör jag också läten och härmar honom (men låter mer som en katt), då kollar han förvånat på mig och är sedan tyst (en stund). J tycker att jag mobbar lillen, men en dag som denna gör man allt för att få en lugn stund.
För att muntra upp mig tog J intiativ att välja film åt oss på eftermiddagen, en film jag har tjatat om att vi ska se : Frozen. Att vi ser den kommer givetvis bita mig i röven i framtiden då J vill se en film som inte jag vill, ”minns du den gången för 3 år sedan när vi såg Frozen bara för att du ville se den?”. Att välja film är en big deal för J, ett helt projekt att komma överens. Därför var det såklart jobbigt för honom att under filmens gång även komma till insikt att han om några år kommer behöva kompromissa med lille Leo, som förmodligen inte komma vilja se de filmer som pappa vill se. Och då han har en pappa som gör allt för sin son, så är det klart att han har Disney-maraton om lillen vill det. Den dagen den sorgen för pappa.
När allt tålamod är slut, Leo håller låda för fulla muggar och dessutom serverar ovanligt många bajsblöjor. Då vill man ju bara sjunka under jorden. När det var dags J’s blöja tog han den motvilligt. Han hade en rad argument om varför det var min blöja att byta. ”Jag lagar mat” (ställt in en form med pommes och korv i ugnen) ”Jag tog den förra blöjan” (hans egna regel är att den som har Leo när blöjan fylls, byter blöjan). Dock måste jag ge cred till honom som tog en blöja som egentligen var min, enligt regelverket, men jag var vid den tidpunkten ganska uppgiven och hade minuter innan precis bytt en blöja. Tack älskling!
Med allt detta kände jag att jag behövde extra energi för att orka. Hällde upp ett glas med Celsius, tog en klunk och kom på att den höga koffeinhalten kanske inte är bra för Leo. Googlade mig smartare: man ska inte dricka Celsius när man ammar. Då jag inte dricker kaffe eller använder något annat gift som piggar upp, så skulle jag behövt en liten energikick från Celsius just idag. Men icke. Därför ska det bli så skönt att nu få sluta ögonen och avsluta denna dag. Morgondagen är ännu ett blankt blad, jag ber till högre makter att den fylls med positiva saker.
En inte alltför nöjd Leo som testar stämbandens höga toner
