Sedan Leo kom till världen har jag blivit så rädd av mig, för allt! Jag vill inte öppna dörren om det knackar på kvällen, det kan ju vara någon som vill mörda oss! Jag är rädd för att åka Finlandsfärjan, den kan ju sjunka medan vi sover utan att vi märker det! Den gemensamma nämnaren i mina rädslor är att förlora Leo, att behöva leva utan ett finaste jag har. Eller att själv inte kunna finnas där för honom.
När jag blev gravid började jag läsa en drös gravid- och mammabloggar, bland annat en som drivs av en tjej som heter Natasha. Hennes son dog, endast 5 dagar gammal, i plötslig spädbarnsdöd. När jag läser hennes inlägg om detta gråter jag floder fastän jag egentligen inte kan föreställa mig hur det skulle vara. Jag kan bara titta på min son och vara tacksam. Plötslig spädbarnsdöd var jag så otroligt rädd för när Leo föddes, trots att man tänker att något sådant inte kommer hända oss.
Nej, nu ska jag torka tårarna och gå in till sovrummet där Leo sover. Jag ska lägga mig extra tätt intill honom, pussa honom på pannan och viska hur mycket jag älskar honom.
En nykläckt liten Leo!
