Mamma till prins Leo

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det Leos 10 månaders dag! (Det är även min 23-års dag, men det är inget jag egentligen tänker på). De senaste dagarna har jag mått väldigt dåligt. Till en början har huvudet haft besök av hjärnspöken och jag har mått riktigt dåligt psykiskt. Det är mycket som pågår i mig själv som inte kommer ut, mycket stress över vardagssaker och ansvar. Igår gick det över till att må dåligt även fysisk, med yrsel, magont och illamående. Mot eftermiddagen igår kunde jag knappt stå på benen och ännu mindre ansvara för Leo, så J fick avsluta jobbet tidigare (tack gode Gud att han jobbar hemifrån) och jag la mig i sängen. En vilostund blev tillslut drygt 12 timmars sömn. J som skulle på grabbkväll tog med Leo istället för att väcka mig, vilket vi med facit i hand vet skulle vara omöjligt. Min lillasyster hade nämligen försökt väcka mig med både telefonsamtal och bankningar på ytterdörren, innan hon ringde J och fick informationen om att jag sov, men jag har absolut inget minne av det. Och vårt sovrum ligger ändå precis bredvid hallen. Min kropp stängde helt enkelt av allt. Imorse var jag fortfarande yr när jag tog upp Leo, men mådde förövrigt betydligt bättre. Startade morgonen med att åka till jobbet och skifta till sommarhjul på J’s bil och kom sedan hem till detta!