Nu går det undan här hemma. Leo springer fram, fast krypandes då, i en jädrans fart. Tidigare höll han sig iallafall i ett rum, så att man kunde få annat gjort samtidigt. Nu har Leo insett att man kan krypa runt i lägenheten. Från vardagsrummet kan han krypa via hallen och köket, och hamna i vardagsrummet igen. Och det varvet kör vi några gånger per dag, med en hel del utforskningsstop i alla rum, såklart. Vi har en stor (och skittung!) spegel i hallen som får agera klätterställning, min stora rädsla är att den åker ner på Leo trots att den sitter fast i väggen. Egentligen är allt han hittar något han kan ställa sig upp och stå vid, ännu en farlig stöttepelare är badkaret. Så orden Nej och Ajaj försöker vi lära oss, och blir därmed det mest uttalade ordet just nu, innan den här mamman får en hjärtinfarkt. Just nu är dessa ord bara väldigt roliga, då han jämnt skrattar åt mig när jag upprepar mig som en trasig skiva. Men han ska minsann lära sig, intalar jag mig än så länge, hehe…
Så den tiden när Leo sover på dagarna lockar soffan betydligt mer än att exempelvis ta hand om disken eller blogga. Tiden bara susar iväg och det är energikrävande att jaga bebis, som de flesta av er förmodligen har erfarenhet av. Förutom att krypa runt och ställa sig överallt, så hittar han en hel del intressanta guldkorn. Som lådan med majskrokar han hittade i skötväskan, det roliga är att han egentligen inte är intresserad av majskroken utan bara lådan. Får han en majskrok i handen släpper han den och tar hellre plastlådan och leker med, även om han gillar att få välja en majskrok när jag öppnar. Är det snacks så väljer Leo nuförtiden faktiskt en smörgås istället för dessa gula krokar, som är roligare att smula sönder i handen ägnat stoppa i munnen.
