I mammas famn 

Igårkväll somnade Leo senare än vanligt, runt klockan 21, men vaknade precis som vanligt strax innan klockan 7 imorse. Trots att han var märkbart trött ville han inte stanna i sängen och följande två timmar var han gnällig och orkeslös. Ville inte leka, ville knappt äta men ville absolut inte sova. När han för tjugoelfte gången bara satte sig på golvet och grät, lyckades jag äntligen få honom att somna i famnen. La honom i hans säng, för att 10 minuter ta upp honom igen, gråtandes. Satte mig i soffan och han somnade om, så här sitter vi nu. Mysfaktorn är otroligt hög men mammahjärtat värker av att höra honom snyfta i sömnen, vad jag älskar dig min lilla pojke. Min älskade, envisa son som helst sover i min famn. Det är något ni aldrig kommer höra mig klaga över någonsin igen.