När jag var ute på en promenad imorse och skulle handla kunde jag inte undgå att höra en konversation (läs: utskällning) på en uppfart jag gick förbi. Det var en pappa och son som stod vid ett hockeymål och sonen såg så ledsen ut att jag gick extra långsamt för att höra vad som sas. Pappan påminde mig om en man jag en gång kände, som är totala motsatsen till hur man enligt mig ska uppmuntra sitt barn att hålla på med en sport, det ska inte vara för att en förälder mer eller mindre tvingar en. Då jag på väldigt nära håll sett en just sådan uppfostran har jag lärt mig vad vi aldrig någonsin kommer göra mot Leo.
Pappan i fråga, som ganska uppenbart ska kompensera för sin egna misslyckade hockeykarriär, skällde ut sin son för att han inte ville träna sina slagskott. Han fick då höra att han inte kunde skjuta lika bra som sin pappa kunde i den åldern, därför har sonen inte heller så ont i ryggen som pappan har, visar pappan och pekar på sin egna rygg. Livet är inte rättvist, så träna på slagskotten. Sonen var 12 år, BARA 12 år hör jag pappan säga, man kan inte sluta med hockeyn då. Pappan själv var 17 år när han slutade. Så sonen hade MINST 5 år kvar.
Detta medan mamman plockar i rabatten, hade det varit min man som pratar så till min son hade jag lappat till honom. Man kan inte tvinga sitt barn att utföra en sport, hur kul tror ni att den lilla killen tycker det är att spela hockey? Jag kan slå vad om min högra arm att den pappan är en tränare eller liknande i laget. Stackars barn.
