Vad dagarna flyger iväg, imorgon blir prinsen en vecka gammal. Jag tycker redan att han har blivit större och jag önskar att jag kunde stanna tiden när jag tänker på att han inte för alltid kommer att vara så liten, lite väl tidigt för sån ångest kanske. Jag är rädd att vakna upp en dag och så är han en stor pojke som inte vill vara nära mig, så jag suger in varje sekund med honom som om det vore den sista. Min lilla unge, det känns skumt att tänka på att han faktiskt är vår. Den fina bebisen som ligger här har vi skapat och vi har gått igenom en förlossning för att hamna där vi är idag, att man kan något så fint är helt sjukt. Att jag har burit honom i min mage och fött honom till världen är helt sjukt. Att jag har klarat mig igenom en förlossning är helt sjukt. Obeskrivlig smärta och ovisshet, men ändå klarade jag att behålla lugnet och föda det finaste jag vet. Jag känner mig som en superkvinna! Blir känslosam bara att skriva om det. Jag tyckte att jag var känslosam som gravid, men jag har nog gråtit mer denna vecka än under hela graviditeten. Livet är så bra just nu. Att leva utan min lilla familj känns helt omöjligt. Jens är mitt livs kärlek och absolut bästa vän. Lillen är det allra finaste jag någonsin har skådat. Och jag har båda i mitt liv. Vad mycket kärlek man kan känna. (Här kommer tårarna igen). Hormonerna lever verkligen sitt egna liv just nu.
Igår var vi på återbesök på BB-mottagningen på SÖS. Då allt har gått så otroligt bra här hemma hade vi ingenting att ta upp. På ditvägen försökte vi komma på någon fråga bara för att, men allt har kommit så naturligt för oss och genom att pröva oss fram har vi lyckats hittills. Besöket gick jättebra. Barnmorskan vart förvånad över hans vikt, som redan nu hade gått över födelsevikten. Det vanligaste är att de går ner ca tio procent av födelsevikten efter förlossningen, lillen hade kunnat gå ner 350 gram men gick endast ner 45 gram. Dessutom brukar det ta några veckor innan de når födelsevikt igen, men vår plutt hade redan gått upp 100 gram över födelsevikten. Det är ett bevis på att amningen går bra, vilket jag är så glad över! Även det var barnmorskan förvånad över, då jag är förstaföderska. Hon ville se hur en amningsstund ser ut och tyckte att det såg jättebra ut, vi fick tips på hur vi ska göra ifall det går sämre. Tänk att vi löste amningen hela själva utan hjälp, bebis och jag. Amningen gick igång direkt efter förlossningen och idag finns det mer mjölk än vad han äter. Igår natt pumpade jag ur 250 ml mjölk ur ena bröstet som blivit stenhårt, jämför det med att bebisarna har en magsäck som rymmer 10-20 ml! Ut kom alltså ca 12 portioner. Perfekt att frysa in för dagar då jag inte kan amma.
Idag har vi haft en superbra dag, ända från start. Inatt fick jag sova fler timmar än vanligt då J och lillen kollade fotboll, då passade jag på att få två timmar extra på sömnkontot. Jag vaknade klockan 03:30 av en jollrande bebis (finns det bättre sätt att vakna upp på?) som fint låg bredvid och var redo att gå upp, så vi flyttade oss till soffan för att låta J sova. Vid den tiden på dygnet är ligg-amning perfekt. Då ligger vi hud mot hud på sidan och han kan äta, snutta och sova bäst han vill. På så sätt kan jag även få en kvarts extrasömn här och där, då han enbart somnar när han är tätt intill oss är det annars svårt att få ordentligt med sömn på nätterna. Trots den obligatoriska sömnbristen, känner jag mig otroligt pigg och glad om dagarna. Det kunde jag aldrig tro (jag är en trött människa som älskar att sova). När J vaknade gick vi ut på en promenix i det sköna vädret. Hur varmt var det idag? Jag kände igen mig själv som höggravid när jag gick där flåsandes och svimfärdig. Lillen såg ut att trivas så bra i vagnen, vilket gav mig energi att fortsätta gå utan att klaga allt för mycket. Senare på eftermiddagen kom en av mina bästa vänner över för att mysa med oss. Jag är en sådan stolt mamma när jag ser andra beundra och hålla i lillen. Till middag fick jag min efterlängtade laxsushi, som jag har längtat efter i 9 månader! Resten av kvällen ser jag fram emot att mysa med min älskade son.
Nu har jag varit ifrån min skatt alldeles för länge, han sover så fint på sin pappas mage, jag älskar att se dem tillsammans! Jag kan bara sitta och kolla mig mätt på dem, och det är precis vad jag tänker göra nu. Nu kommer tårarna igen.
