Denna dag har varit motsatsen till gårdagen, när vi bara var hemma och inte gjorde någonting. Idag har vi varit överallt. Dagen började ju på SATS, vilket var superhärligt att starta dagen med, efter det skjutsade vi J som hade fått en sista minuten tid hos naprapaten. Så att han skulle slippa åka kommunalt hem tog jag och Leo en prommis runt Norrtull, i det extremt gråa och trista vädret. Blev så förvånad över att regnskyddet till vagnen kom till användning, för första gången. Då Leo är ganska opålitlig när han ligger i vagnen drar man sig för att gå ut med honom i regnet. Får han till ett gallskrik och vill upp NU är det så bökigt att klä på overall, sätta honom i bärselen, dra vagnen och skydda lillen mot regnet. Samtidigt som han skriker, annars hade det ju varit enkelt i jämförelse. Just det scenariot var vi tvungna att gå igenom idag, såklart. Hade det hänt ute på promenaden hade det varit betydligt mindre svett inblandat än när det faktiskt hände i kassan på ICA. Leo gallskriker, jag vaggar vagnen samtidigt som jag försöker betala men tänkte mer på Leo så glömde bort koden på kortet. Väl klara i kassan ska jag ta up Leo och han blir genast nöjd och jag försöker att göra allt i min makt för att detta tillstånd skulle kvarstå, med leksaker, mat, speldosan. Allt för att han ska bli nöjd och kunna ligga i vagnen igen. Men icke, han vill bara upp. Nu var det ju bara det att jag måste få på mig bärselen, Leo ska ha overall och vagnen måste packas. Två av tre saker kan jag inte göra med Leo i famnen utan han måste ligga i vagnen, inte populärt. Leo skrek vidare, tanter kollade som om jag misshandlade barnet, mammor med vagnar gav en medlidande blick och svetten rann i min panna. Stressigare situation har jag inte upplevt med Leo. Men ut kom vi till slut och när vi träffade pappa J fanns det inte ett spår av det kaos som jag minuter tidigare handskas med, förutom svetten i pannan som fortfarande rann. Leo var återställd och glad.
Därefter åkte vi på en spontantripp till IKEA, jag, Leo och två vänner. Min bästa killkompis har precis flyttat hemifrån, så det skulle handlas lite kompletterade saker och jag passade på att inhandla två saker från barnavdelningen som jag ska pyssla med och göra om och så ska det bli julklappar till Leo. Det känns så skönt att vara ute i god tid för en gångs skull, nu har vi redan tre klappar klara, nästan tre månader innan julafton. Det har nog aldrig hänt förut! Mer om pysslet kommer jag givetvis dela med mig av när det blir aktuellt 🙂 Att vara på IKEA ensam (ensam med ansvaret över bebis) med Leo är en sak, bärselen är ju en gudomlig uppfinning, men att packa in i bilen med en grinig bebis är en annan femma. Planerade grundligt i tankarna vilken ordning allt ska packas in för Leos bästa. Slutresultatet blev att distrahera Leo med Babblarna på iPaden i babyskyddet medan jag bokstavligen slängde in påsar och vagn, samtidigt som jag blandade en flaska ersättning. Vill även tillägga att det där stressande skriket från en trött och hungrig bebis ekade över hela parkeringen. Detta med multitasking kommer till en helt ny nivå när man är mamma.
Efter att knappt varit hemma idag var det skönt att komma hem till värmen och färdig middag. Leo var, trots övertrötthet, väldigt svårflörtad när det var dags att sova. Varför är det så att man med övertrötta bebisar måste jobba extra hårt och länge? Det är väl ändå då man vill somna tänker jag. Men nu sussar han sött och jag ligger utslagen på soffan. För att runda av denna hektiska dag blir det ett bad tänkte jag, om jag inte hinner somna på soffan innan jag tar mig upp. Behovet av sömn och egentid är väl lika för tillfället, känner jag mig själv rätt vinner nog sömnen detta.
När Leo ’bäddar in’ sig själv med filtarna ser det ut så här. Vill bara krypa in och mysa med honom!
