Hej på er! Idag har det varit full rulle, den röda tråden genom våra dagar just nu. Som ni märkt handlar mina inlägg till 99% om Leos sömn, men som jag skrev igår så har vi nog äntligen hittat den rätta kombinationen – en sovstund om dagen. Men då gäller det att hålla lilleman vaken på förmiddagen, vilket är ett litet projekt i sig.
Är vi hemma somnar han nästan garanterat när tröttheten tar över, åker vi bil somnar han helt garanterat och likaså om han sitter i vagnen. Så när vi skulle till öppna förskolan imorse tog vi en promenad dit, med Leo i bärselen. Denna trogna gamla vän fick återigen användas. Den var guld värd när Leo vägrade vagnen i början, och nu när han älskar vagnen är den nödvändig för att hålla honom vaken. Och det fungerade faktiskt! Han höll sig vaken hela vägen dit, väl på öppna förskolan har han så roligt att han inte hinner tänka på hur trött han egentligen är, och när vi kom hem sov han drygt 2 timmar.
Men i takt med att Leos sovrutiner faller på plats, så blir jag sämre med mina egna. Jag går och lägger mig alldeles försent och sover därför färre timmar. När Leo sover på dagarna är jag superdålig på att själv vila, något jag egentligen borde ’klämma in’ på min to do-lista. På tal om min sömn är det hög tid att gå och lägga mig nu, jag tåler tummarna för en bra natt men att natta Leo var inte det lättaste tidigare ikväll. Efter vällingen var tröttheten som bortblåst. Istället sparkade han mig i huvudet, bet mig i armen och nöp mig i ansiktet. Samtidigt som han tokskrattade. J hörde mig i babyvakten och skrattade även han, och det förstår jag, att höra oss måste ha varit rätt så underhållande. Det är inte första gången han bits, och jag hoppas verkligen inte att detta är en ny kul grej, för hur lär man en liten att det gör ont när ordet ”Nej” enbart framkallar skratt?
