Inte ens halvvägs till Eskilstuna var vi tvungna att stanna. Lilleman ville inte alls, J kämpade med allt möjligt för att underhålla men ibland går det inte. Efter en stund med mig i framsätet (att stå och hålla i ratten är typ det roligaste som finns) kunde vi åka vidare, med hjälp av iPaden i hållaren som pappa J fixat upp under stoppet. Leo var väl inte helt nöjd resten av resan, men så länge han inte gallskriker är det kontrollerbart. Att det blev som det blev och att Leo inte sov, som han brukar, berodde på att han sov drygt två timmar en stund innan vi åkte. Med den energin som laddats är det klart att man vill skutta runt, inte sitta fastspänd i en bilstol. Den som uppfann Babblarna ska därför ha en stor blöt puss. Så många gånger dessa klipp har räddat oss.
När vi kom till Eskilstuna var det raka vägen till Chop Chop, som är ett snabbmatställe med asiatisk mat. Det har liksom blivit en grej för oss, då vi alltid kommer hit på kvällen så orkar vi inte åka till affären och laga mat, då åker vi till Chop Chop. Snabbt och gott.
Dock åt jag middag med en man som sitter med telefonen i högsta hugg. I tron om att han skriver ett viktigt mail till sin mamma, så har jag överseende och säger ingenting. Tills jag inser att han faktiskt har suttit och funderat på något helt annat – vad han ska skriva för text till bilden på sin älskade bil på Instagram. Detta medan jag försöker underhålla den lille, hålla hans små fingrar borta från min mat och samtidigt försöka äta. Det hela slutar med att det inte kommer upp en ny bild på Instagram. Puss på sig älskling!
J sa direkt ”Haha, ja den menar Eskilstuna”, men jag är ganska säker på att det betyder att jag ska boka en resa till Maldiverna. Ikväll. Med min sambos kreditkort. Man måste ju lära sig att läsa mellan raderna. Toppen! Jag bara älskar fortune cookies, dem har alltid rätt.
