God morgon! Eller förmiddag är väl rätt ordval nu, jag har nämligen slipat på detta inlägg sedan imorse när vi vaknade, men det har inte funnits mycket tid övers. Jag som tyckte att det var full rulle här hemma när Leo började krypa och klättra upp på vardagsrumsbordet. Med facit i hand borde jag ha njutit vid den tidpunkten, för Leo hittar ständigt nya farliga saker att upptäcka. Och det går fort, alldeles för fort. Jag började morgonen med att plocka lite i köket, jag har knappt hunnit tänka vad jag ska göra innan jag hör hur Leo öppnar en skåpsdörr i vardagsrummet, nyss satt han liksom bredvid mig i köket. Jag springer dit och finner lilleman med ett av mina fina vinglas från iittala i handen. Aldrig har jag önskat att han kunde förstå rätta innebörden av ordet Nej, som i det ögonblicket. Skulle han tappa det kan han ju skära sig riktigt illa. Men det har istället blivit ett av hans favoritord att höra, för han börjar bara skratta. Just nu vet jag inte om han verkligen förstår vad Nej är, eller om han endast tycker det ör roligare att göra tvärtom. Det fanns en tid då Leo faktiskt tog till sig när man sa Nej, det var också då han inte visste hur man öppnade alla skåp och lådor. Det var en härlig tid. Den här morgonen har det inte bara varit vinglasen som varit i farozonen, även stekpannor, kastruller, porslinskålar, ALLT innehåll i lådorna och diverse torrvaror från skafferiet har fått känna på Leos nyfikenhet. Som tur är har Leo inre gjort illa sig och inget har heller gått sönder, men våra golv ser inte lika roliga ut.. Idag har jag med andra ord ett uppdrag: undersöka hur vi kan Leo-säkra alla skåp. Problemet, enligt mig, med barnsäkra lås är att man kan öppna slåpen en liten bit och då kan han komma in med sina små fingrar som istället klämmer sig. To be continued! 
