Inatt var jag uppe alldeles för länge, till klockan fyra för att vara exakt. Har börjat kolla en ny serie, Blacklist, och är helt fast. Låg i soffan och kollade på det och höll samtidigt koll på Leo som sov väldigt oroligt, det verkade som att magen spökade då han vaknade och skrek jag-har-ont-i-magen-skriket. Man känner igen sitt barns skrik och det är så hemskt att höra och se sitt barn ha ont. Man gör allt för att ta bort det onda, för att lugna och trösta. Ofta är man på gränsen till tårar själv för att hjärtat blöder.
Men denna morgon är Leo på betydligt bättre humör och kvittrar som en liten fågelunge. Det finns inget bättre sätt att vakna upp på än att den lilla ligger och kollar på en och pratar!
Ena sekunden vaken och superglad..
.. Och andra somnat som en stock
