Vi är tillbaka med att ge mat på nätterna, vilket vi inte är så värst ledsna över egentligen då vi inte ens försökte avvänja det. Det bara blev så att Leo inte vaknade ett par nätter i rad, men nu gör han det igen och det är helt okej så länge det är en gång. Vakna, byta blöja, sluka en flaska och somna. Trots att det stör sömnen så är det ändå hanterbart när man vet att han somnar om snabbt. Punktlig som han är vaknade han även vid fem för flaska och därefter gick vi upp vid sju. Under dagen ska lägenheten få sig en omgång av både dammsugare och mopp, det behövs göras betydligt mycket oftare nu när Leo kryper runt. Jag har förberett en inköpslista så att J och L har ett ärende utanför hemmet, det är så mycket enklare att städa när man är själv hemma.
Till något helt annat så måste jag berätta om en händelse igår som för stunden var väldigt dramatisk. Leo står som vanligt vid vardagsrumsbordet och pillar med något, plötsligt ramlar han med huvudet i bordet. Det har såklart hänt förut men inte alls så ofta som man kan tro, Leo har blivit ett proffs på att ställa sig upp och sätta sig ner. Leo blir ledsen och får sin snuttis samtidigt som han får komma upp i famnen, men då börjar det rinna blod från munnen. Leo skriker, J försöker trösta och jag försöker lokalisera vart det blöder, om det kanske är en tand, läppen som är sprucken eller kanske har han bitit sig i tungan? Så håller vi på en stund tills Leo lugnar ner sig, han vill inte att vi pillar i munnen men från vad vi kan se så är allt intakt och jag släpper tanken att ringa 112. Ja, just då när blodet bara rann och rann så är väl det första man tänker att man måste ha akut hjälp. Speciellt när det är ens lilla skatt som det gäller. Minuter efter är han lika glad som när han stod vid bordet, om än lite klängigare men varken jag eller J tackar nej till lite Leo-mys.
