Mamma till prins Leo

Sedan tidigt i graviditeten har jag pratat med pyret där inne, och även uppmuntrat J att prata med magen. Det för att bebisen ska känna igen våra röster. Men även för att jag tycker att det är mysigt att prata och samtidigt klappa på magen, för att på så sätt skapa ett känslomässigt band med personen där inne.
När jag suttit i bilen har varit ett bra tillfälle där ingen annan kan höra mig, och tro att jag pratar med mig själv (vilket jag ju faktiskt gör). Perfekt sätt att fördriva tiden när man sitter i köer som jag vanligtvis gör varje morgon. Prata, klappa, lyssna på musik och om han har tur sjunger jag inte med.
Men det är inte bara i bilen som jag har lagt tid på magen. Ofta när jag legat i sängen och ska sova har jag lyssnat på stillsamma låtar och barnvisor, i hopp om att det ska ha en lugnande effekt på lillen. Min favoritlåt när jag var väldigt liten (kunde texten när jag var typ 4-5 år) var Cecilia Vennersten – Det Vackraste. Den, bland annat, har varit en välspelad låt på kvällarna. Min tanke är att fortsätta lyssna på de låtarna vid nattning när han kommit ut, tanken är att det ska förknippas med att det är dags att varva ner och somna. Nattning ska vara en lugn och mysig stund. Om det fungerar i verkligheten får jag återkomma med om någon månad.