En sådan bra kväll blev tillslut riktigt frustrerande. Jag brände ju handen igår, området för brännskadan har idag spridit sig större och det är blåsor. Jag ville enbart googla mig till om jag kunde spräcka dessa blåsor, då en är väldigt stor och Leo pillar gärna där. Jag läser mig till att jag borde kontakta vården. Jag ringer in och förklarar vad som hänt, hur det ser ut, hur stort det är och att jag vill veta vad jag gör åt blåsorna. Till svar får jag att jag måste åka in OMGÅENDE då skadan är på handen med blåsor. Sagt och gjort gör jag det, jag själv hade ingen tanke alls på att jag behövde kolla upp det, men klart att man lyssnar på de som sitter på kunskapen. Sjuksköterskan i receptionen på akuten tittar på handen och säger sedan ”Det blir 400 kronor”, helt chockad betalar jag. Det visade sig bli de mest onödiga 400 kronorna jag spenderat på väldigt länge, jag var nämligen inne hos läkaren i max fem minuter. Om ens det. ” Jaha ja, jag har redan läst vad du har varit med om. Låt oss se”. Han tittar på handen i två sekunder och säger ”Nej det där är lugnt. Spräck inte blåsorna” Jaha, och nu då? För att få lite valuta för pengarna ifrågasatte jag hur det kommer sig att var där, varför har vårdguiden skickat hit mig omgående för att vara inne i fem minuter, när jag kan vara hemma och natta min son!? ”Ja, när det gäller vårdguiden så kan kvalitén variera.” Jag förstår att det är svårt att göra en bedömning via telefon och att de ber en åka in för säkerhets skull, men alltså detta var fjantigt. Och den legitimerade sköterskan i receptionen som tittade, hon kunde ju ha varit bussig och sagt att det inte är någon idé att betala 400 spänn och sitta i ett väntrum i närmare en timme, för det var ingen fara. Jag är så irriterad just nu, för den minuttaxan hade han kunnat bjussa på ett plåster iallafall, eller ett bamse klistermärke, haha.
Men som sagt så var den första delen av kvällen väldigt trevlig. Två vänner jag inte träffat på alldeles för länge kom över och hängde med mig och Leo, J var på grabbkväll. Vi åt den goda tacopajen jag tipsat om här tidigare och kladdkaka med glass och jordgubbar till efterrätt. Svårare än så behöver inte en middagsbjudning bli – kladdkakan gjorde jag imorse och har stått i kylen sedan dess och pajen slänger man bara ihop så gör den sig själv i ugnen. Perfekt! Jag fick en efterlängtad reunion och Leo blev såklart superglad över den extra uppmärksamheten och att han fick busa heela tiden. Och att se honom så glad och trygg med andra värmer i mammahjärtat.
