Imorse, efter mindre än fyra timmars sömn, var jag mer död än levande. Jag vaknade inte ens av mina larm utan det var min syster som väckte mig. Till mitt försvar är jag inte van vid att ha alarm längre, ringer det när vi sover så trycker jag bort det. Idag kan jag inte ens skylla min trötthet på Leo, han sov sött hela natten. Idag får jag skylla mig själv helt enkelt, att somna halv fem var inte särskilt smart när vi skulle vara barnvakt åt min kusin. Så tidigt är vi inte vana att åka iväg någonstans. Om man säger såhär – jag fick för första gången väcka Leo för att komma iväg i tid. Hela dagen har han varit på myshumör och velat sova mycket. Bärselen har då verkligen varit guld när vi inte varit på hemmaplan.
På vägen hem i bilen var han däremot pigg. När han är vaken i bilen blir han snabbt rastlös och vill inte sitta där fastspänd, då blir det lätt gallskrik. Att få honom att somna innan en bilresa är nästan ett måste, om han inte är trött. Leksaker som låter fungerade i en pyttestund, sen fick jag tillämpa stämbanden. Sjöng för att överrösta honom, och det fungerade, han blev tyst och kollade på mig. Så jag fick sjunga ”Rockspindeln” nonstop och hålla nappen i hans mun tills han somnade. Roligare leksaker som intresserar honom en längre tid måste hittas ASAP.
Leo sover här bredvid mig och nu ska jag göra honom sällskap, ögonen går i kors. Gud så gott jag ska sova inatt!
