Vilken dag det har varit idag. Upp, ner och upp igen. Det började otroligt bra med träningen och att vi skulle träffa min vän Linus. Vi bestämde oss för att ta en promenad så att Leo kunde sova, något han knappt hade gjort på hela förmiddagen. Leo somnar i bilen påväg dit men vaknar (såklart) unden den korta transportsträckan från bilen till vagnen, och där tog det roliga slut. Att Leo blir ledsen när han blir väckt för tidigt är inga konstigheter, vem blir inte det? Att han då är ledsen en liten stund, bara för att verkligen visa hans stora missnöje över situationen, innan han inser att han ligger i vagnen och skönt kan somna om, är även det helt normalt. Men att han skriker halsen av sig medan tårarna rinner så fort han läggs i vagnen, det är väldigt ovanligt. Det händer inte längre, han älskar vagnen nu, detta förde mig tillbaka till Leos första månader i livet då han fullkomligt hatade att åka vagn. Det är så otroligt hjärtskärande att höra honom så ledsen, han är inte en bebis som skriker så utan en befogad anledning. Men vi fortsätter att promenera, ”snart somnar han och då kan jag lägga ner honom och så sover han hela promenaden”, tänkte jag för mig själv efter varje misslyckat försök till att låta armar och rygg vila (det är sånt man inte säger högt för att inte jinxa något), och visst somnade han om i min famn. Men det var också just där han ville vara. Så av den dryga timmen vi gick runt, sov han i vagnen Max 15 minuter. Hej dubbla träningsvärk imorgon! Men vad gör man inte, att låta honom skrika sig helt matt är absolut inget alternativ. Är han, oavsett anledning, tryggast i min famn så är jag glad att han överhuvudtaget kunde somna.
Efter den mindre harmoniska promenaden träffade vi Linus familj, som jag hängt mycket hos innan Leo kom, Leo lekte av sig lite uppladdad energi innan vi återigen satte oss i bilen. Efter två stopp på vägen hem (resan tar knappt 15 minuter), för att Leo inte alls var nöjd, hämtade vi upp pappa J och åkte hem till mina föräldrar för att äta middag och umgås. Nu är vi hemma igen, Leo somnade (läs: däckade) utan vällingen, så jag väntar på att han ska vakna vrålhungrig. Håller tummarna att det sker innan jag går och lägger mig, för jag skulle verkligen ljuga för er om jag sa att jag med glädje väcks mitt i natten, när jag precis vant mig vid en Leo som sover hela nätter 🙂 Denna natt behöver jag sömnen lite extra, för imorgon ska jag på utbildning med jobbet hela dagen och jag vill helst slippa klunka i mig Celsius för att hålla mig vaken. Om jag säger såhär så känner jag fortfarande av den jag drack imorse, jag skakar inombords, om ni förstår vad jag menar. Dessa drycker är inget för oss icke-kaffedrickare, men det har jag redan glömt vid nästa träningstillfälle. Imorgon bitti kommer donnan på bilden nedan för att hänga med Leo tills J vaknar, yey! 🙂
