Min skrutt ligger och skrattar i sömnen här bredvid, så otrolig söt! Efter mycket om och men somnade han äntligen, trots att ögonen gick i kors var det svårt för honom att komma till ro. Vi har haft en kamp om hur han ska somna. Det krävs något att snutta på och idag ville jag prova nappen, som inte längre duger för lilla herr Leo. Han rynkar på näsan, gör en grimas som om den smakar äckligt och spottar ut den. Han använder hellre bröstet som napp, det är snarare det enda som fungerar just nu. Det ger trygghet och självklart vill jag ge honom det. Men att ge honom bröstet så fort han gnäller är faktiskt jobbigt, trots att han precis ätit en hel flaska (det är så jag vet hur mycket mat han får i sig) vill han ha bröstet. Då är det inte hunger utan sugbehovet som kallar. Det är inte jobbigt enbart för att jag blir så låst när vi ammar i flera timmar, då har jag iallafall J som kan ge mig det jag behöver, nu har Leo börjat med en ny grej. Medan han äter/snuttar kan han helt plötsligt vrida på huvudet. För er som har ammat kanske förstår vart jag vill komma med detta, men för er som inte har det så ska jag förklara. När bebisen suger så skapas det ett vakuum i munnen och bröstvårtan sitter där den sitter, om bebisen inte släpper så gör det riktigt ont att få ut den. När Leo då vrider på huvudet under amningen följer bröstvårtan med i hans rörelse, för att sedan ’slitas ut’ när det tar stopp. Det är inget jag rekommenderar att testa om man säger så. För att dra slutsatsen så är det för tillfället inte jätteroligt att agera napp, mina bröst gör ont. Jag skulle bli extremt glad om nappen fick vara med i bilden lite då och då.
Men det är inte bara Leos behov som måste tyglas, hans pappa har även en jobbig vana. Jag skulle behöva blockera Hemnet från hans alla hans datorer, surfplatta och telefon. Han är så sugen på villalivet. Att bo större. Att renovera. Att investera. Bara idag har han hittat två hus han seriöst vill köpa. Jag är inte alls lika entusiastisk över detta, men måste erkänna att det ena huset lockar. Dock har vi inte ens bott i denna lägenhet i ett halvår och vi är precis klara med det vi ville göra om. Att flytta och starta om på ruta ett lockar inte just nu. Men lyckan i J’s ögon när han pratade om detta får mig att inse att detta inte är slutdiskuterat. En del av mig vill att någon går in och chockbudar så att han längre inte ser det som en bra investering, samtidigt som jag faktiskt kan se oss bo där. Framtiden får visa hur detta slutar 🙂
Mina fina älsklingar, killarna i mitt liv!
