”Det är okej att vända på dygnet, bara du ser till att vila” sa min barnmorska inför min ledighet. Just nu, när klockan snart är 05:00 och solen är påväg upp, är jag glad att hon sa så. Igår natt sov jag fyra timmar på soffan och kunde inte somna om när jag väl vaknat. På eftermiddagen behövdes en powernap och vaknade sedan klockan ett på natten, efter sju timmars sömn. Och nu kan jag inte somna om, såklart. Det är för varmt, det är för obekvämt, det gör för ont.
Det viktigaste är att du vilar, sa hon, varför har jag då panik över att min dag nu är förstörd? Varför tänker jag inte vad bra att jag faktiskt fick sju timmars sömn, istället? Men med två dagar kvar till BF känner jag att det finns mycket som ska vara klart innan. Jag vill umgås med min storasyster som åker hem till Spanien på måndag, måla klart kök och vardagsrum, handla snacks som ska med till BB, göra gipsavgjutning av magen. Det gör mig stressad att vilja hinna göra allt, när jag innerst inne vet att jag måste vila mer. Kommer han imorgon har jag inte många timmar sparade på sömnkontot.
