Idag, precis som alla andra morgnar, vaknade Leo pratglad. Leos fågelkvitter måste vara den bästa väckarklockan! Men när vi väl är vakna har vi olika syn på morgonrutiner, jag och J. De gångerna vi vaknar alla tre tillsammans (så sent att även pappa J ska gå upp) är det så mysigt att ligga kvar alla tre och ta det lugnt, tycker jag. Detta gäller de få gångerna Leo samtycker och myser med oss, vanligtvis vill han inte ligga kvar. Att hoppa upp på en gång när sista alarmet går igång och tjata upp resten av familjen är mer J’s melodi. När det gäller hans rutiner är han väldigt bestämd och speciellt med sömnen, även när det gäller mina rutiner och sömn. Är jag uppe för sent kommer sömnpolisen och beordrar mig i säng tills vi börjar tjafsa om att jag är stor nog att bestämma över mig själv. Nog för att han är pappa nu, men att träna på tjatet är lite väl tidigt.
Imorse var en sådan mysig morgon, Leo hade sovmorgon tills pappas alarm gick igång och förutsättningarna fanns för att vi kunde ha en mysig morgon i sängen. Men nej, pappa ville gå upp och det skulle även hans familj göra. Leo tog han under armen (inte bokstavligen såklart) och gick upp, för att locka upp mig (samt göra mig irriterad) tog han iPaden ur mina händer och sa ”vill du ha paddan finns den här ute i hallen”. Oftast ser jag det som en fördel att J jobbar hemifrån, men när jag inte får bestämma över mig själv och skapa egna rutiner.. Ja då är det inte lika positiva tankar.
