Godmorgon!
9,5 av 10 kvällar somnar jag på soffan och likaså gjorde jag igår, vaknade för några toalettbesök och la mig till slut i sängen. Trots att jag sammanlagt sovit 9 timmar känner jag mig lika trött som om jag sovit 3 timmar, ryggen värker oavsett hur man sitter/ligger och lillen har fotbollsträning. Men som med allt annat man kämpar med under en graviditet försöker jag tänka positivt, att det kommer någonting bra av allt detta.
Just nu ligger jag i soffan och kollar på ”Livet på BB” som går på TV. Kan inte svara på om det gör mig optimistisk eller mer pessimistisk inför min egna förlossning.. När jag tänker på att jag bara har 3 veckor kvar till BF får jag lite panik. ”Vad kommer hända?” ”Kommer lillen komma ut och må bra?” ”Hur ont kommer jag ha?” ”Hur lång tid kommer det ta?”. Att slängas in i en situation jag aldrig varit med om förut, som jag dessutom inte kan kontrollera, är inte något jag gillar överhuvudtaget. Mest orolig är jag nog ändå för smärtan, då jag av erfarenhet vet att jag inte tar smärta så bra. Har jag ont i magen och mår illa kan jag snäsa bort den som är i min närhet, då vill jag bara vara för mig själv. Och en förlossning är nog några snäpp värre än lite magont.. Min största rädsla är att jag omvandlar smärtan till aggressivitet och tar ut det på Jens, eller ännu värre barnmorskan. Jens känner mig bättre än någon annan så han skulle förmodligen ta det bättre än någon jag aldrig har träffat förut, han verkar till och med vara inställd på att jag kommer kasta ut honom från rummet..
Men jag har sagt att jag inte kommer planera i förväg angående bedövning, jag tar det som det kommer och behöver jag allt som finns kommer jag ta det. Så länge jag mår bra och lillen inte tar skada av det är jag öppen för alla alternativ, om det dessutom kan minska risken att någon i rummet får skulden för min smärta är det ett plus i kanten!
När det gäller bedövning är just det den vanligaste frågan jag får, efter om det är en pojke eller flicka. Är det så vanligt att bestämma vad man vill ha för smärtlindring innan? Hur ska man redan nu veta hur mycket smärtlindring man vill ha, man vet ju inte ens hur ont det kommer göra? Visst kan man ha önskemål, men ju mer önskemål ju större chans att bli besviken att det inte går som man ville. Jag vill inte riskera att tappa fokus på det viktiga i förlossningsrummet när något inte går enligt min plan, så istället för att planera i förväg hoppar jag på åkturen och åker med. Ut ska bebisen oavsett.
Nu ska jag titta klart på en förlossning jag absolut inte är avundsjuk på och lillen håller på med någon slags kampsport där inne, med mina revben som slagpåse, å deras vägnar får han gärna komma snart.
Tänk att vår lilla bebis ligger där inne, snart får vi träffa dig!
