Idag har jag inte känt mig alltför optimistisk. Eller pigg för den delen. Leo sover så dåligt om nätterna och därav sover även jag dåligt. Natten till idag känns det som att jag har ammat, försökt somna om och ammat igen. Om och om igen tills snoret i den lilla näsan bestämde att det var dags att vakna. För att min familj skulle få sova vidare, J hemma i sängen och Leo i vagnen, tog jag den lille på en promenad. I ösregnet. Leo sov iallafall och jag drack min frukost samtidigt som jag fick en dusch.
Nu är vi hemma i Stockholm igen och det första jag gjorde när vi kom hem var att lägga mig raklång på soffan. Som sagt var jag trött redan imorse men efter bilresan behövde jag sova, då J kollade fotboll hade jag inte alltför mycket skuldkänslor över att göra en insättning på sömnkontot. När jag vaknade (av att Leo skrek efter bröstet) hade Leo både fått gröt och blivit nattad. Vilken pappa Leo har!
Nog för att det är lite väl lyxigt att få en hel natts sömn nu, men lite djupsömn för att fylla på sömnkontot hade inte varit helt fel. Just nu känns det som att jag halvsover mig igenom nätterna, då Leo vaknar och skriker innan jag hinner somna om helt. Jag sover på kanten av sängen, nästintill att ramla ur och anpassar sovställningen efter hur Leo vill snutta. Energin sinar och samtidigt även tålamodet när Leo för sjuttioelfte gången skriker och ingenting fungerar. Förutom bröstet. Att avvänja amningen helt har aldrig varit så lockande som det är just nu, den tanken slog mig inte ens när jag hade mjölkstockning. Men samtidigt så verkar Leo verkligen behöva den närheten just nu. Tänk om det hade funnits en universell översättare för bebisskrik, och vise versa, så att han förstod att man verkligen försöker göra allt för att bota det han är ledsen för. Vi kan tyda alla Leos läten och beteenden och då veta vad det är, men dessa nätter har vi ingen aning. Det är väl en härlig mix mellan nästäppa och tanden på väg upp.
Nu sitter jag i soffan och gör två dåliga val – är vaken när jag borde sova och äter choklad när jag borde borsta tänderna typ femton gånger, då jag ska till tandläkaren imorgon, för att laga ett hål. Men nöden har ingen lag, dessa hungerattacker kan inte botas med annat än mat. Eller choklad.
Oj vad jag känner igen mig! Höll på bli tokig när Alexis hölll på sådär, men vet du vad som funkade för oss? Jag byte ut tutten mot först mandelmjölk i flaskan i några nätter sen fick han bara vatten sen efter någon veckan hade jag slutat amma och han började sova bättre. Vet inte du om du vill sluta amma än men det funkade för mig iallafall för att få en gladare bebis och mamma. Kram