Det är inte kul att vara Leo just nu. Min lilla älskling har dragit på sig en jobbig förkylning. Det började i förrgår kväll lite smått i näsan men nu är han täpp och väldigt, väldigt gnällig. Skrikig är väl kanske rätt ord, hela natten har han varit så ledsen för minsta lila fel. Inatt struntade jag totalt i allt som heter sova i egen säng och avvänja amning, inatt ville Leo ha närhet och det fick han. Ett tag trodde jag att vi skulle behöva sova sittandes med honom i famnen, då han verkligen inte ville ligga ner, inte ens om han låg tätt intill mig. Men jag förstår, när jag är täpp vill jag absolut inte ligga ner.
Det blev minst sagt dålig sömn inatt, dels för att Leo vaknade flera gånger varje timme och för att jag ville hålla koll på den ansträngda andningen. Den här natten har varit definitionen av att sova med ett öga öppet. Vid 7 gick vi tillslut upp när Leo inte längre ville/kunde ligga ner. Men att sitta i mammas famn och mysa var det inget fel på, och OM jag njöt av det! Sådana stunder, när Leo sitter lugnt i famnen, är sällsynta sedan han insett hur kul det är att upptäcka världen. Då är det inte lika kul att mysa med mamma.
Med en förkyld bebis tillkommer några brottningsmatcher, en för att skölja med koksalt och en för att suga ut snoret. Leo hatar detta och blir så ledsen, men det måste ju göras så att han kan andas. Därför är det ganska stressande att inse att det sista filtret till snorsugen användes inatt. Då är det bara att stoppa om den lille i babyskyddet och åka till Apoteket, som inte ens var öppet när vi kom dit, inte hade jag en tanke på att vi kunde vara för tidigt ute. För att vara exakt var vi 45 minuter för tidigt ute. Då blir man inte heller superglad när dessa filter var slut pga. rea (vem rear ut dessa livsviktiga filter, utan att beställa in nya!?), så vidare till nästa Apotek där vi roffade åt oss den sista förpackningen. Puh, nu kan Leo äntligen andas igenom nästan igen! 🙂
