Nu går det undan
Publicerad,
Dagen har spenderats hemma, med en promenad för att få den dagliga dosen frisk luft och så att Leo helt garanterat sover en timme. Just sömn var det dåligt med inatt. Lagom till när pappa J skulle sova, runt 04:00, vaknar Leo och skriker. Ingenting fungerar. Han vill inte amma, han vill inte vaggas, han vill inte ha nappen. Varken ’bajsgympa’, pysventil eller febertermometer fick pli på eventuellt magont. Jag minns inte hur länge vi höll på och inte ens vad som tillslut hjälpte, världens bästa pappa fick honom att somna.
Av nämnd anledning så behövde Leo ta igen lite sömn idag, på kvällen chockade han oss genom att sova drygt 2 timmar i sträck. Det var nog flera månader sedan sist. Jag kunde fixa med tvätt och vi kunde äta middag i lugn och ro. Bara den liksom. Att han dessutom somnade som en stock någon timme efter det vid nattningen är även det ett mirakel. Utan amning. I sin säng. Och nu har han sovit länge utan att ha vaknat till. Wow! Nu vill jag inte hoppas på för mycket, men det här kanske blir en natt utan bebis i sängen. Förmodligen inte, men en mamma kan väl få drömma? Hur mysigt det än är att han honom i sängen, för det är det verkligen, så skulle det vara skönt att kunna ta lite plats i sängen för en gångs skull. Ni vet, breda ut både armar och ben. Ligga på mage var länge sedan. Inte vara orolig att jag ska mosa min lilla prins.
Ännu en bidragande faktor till tröttis-Leo är förmodligen den fysiska ansträngningen han envisas med att utföra sjuttioelva gånger per dag. När Leo gnäller nuförtiden och inte kan tröstas, då vet man att han blir överlycklig av att bli nedsatt på golvet. Finslipningen av kryp-kunskaperna är full igång, framåt kommer han. Om det än är ojämnt och inte ’korrekt’ krypning. Men vilken dag som helst släpper det, så känns det när man ser honom kämpa, med världens leende. Den lycka han så tydligt visar värmer hela mammahjärtat vill jag lova. Tänk att för första gången inse att man kan röra sig självständigt, (nästan) precis vart man vill. Han försöker även att sträcka sig upp till soffbordet, och även fast det är väldigt lågt, så är han inte där än. Däremot är det alltid full fart här hemma nu, när superman tar fart är det svårt att fånga honom på stillbild 
