Om Leo får bestämma själv (som han 95% av gångerna får) så ska han göra allt själv. Inte så konstigt heller, han upptäcker ju världen. Att låta honom äta själv är något vi inte tillämpat så värst mycket, allra minst pappa J som har kladdfobi. Jag har mest varit rädd att han ska sätta i halsen eller trycka in skeden i munnen för långt. Men ju mer vi låter honom hålla i skeden (utan mat då det hamnar överallt än i munnen) så märker vi att om han trycker in skeden för långt och får kräkreflexer så tar han ut den igen. Om man inte låter dem pröva så vet man inte hur resultatet blir. Något som Leo gärna tar själv, men däremot inte får, är klämmisarna med puré eller smoothie. Av erfarenheter så vet vi att han klämmer ut hela så att det sprutar ut precis överallt. Ska vi mata direkt från tuben gäller det att hålla de nyfikna händerna på plats, långt ifrån tuben.
Numer får Leo navigera sina majskrokar själv, det är väldigt poppis (och klibbigt!). Tidigare var jag som sagt rädd att han ska sätta i halsen, men majskroken smälter så snabbt i munnen. Och så är det ju skönt att tugga på när tänderna kliar. Två tummar upp för att Leo får äta majskrokar själv!
Här ser ni även de små tänderna som ploppat upp!
