Denna morgon har Leo testat mitt tålamod, big time. På sistone har han testat de stora stämbanden, jollrar och skriker till i falsett. Jag kan denna morgon meddela att de fungerar som de ska. Men då det verkar vara riktigt skoj att använda de nya lätena som nu kan framkallas så har det hållit på nonstop hela förmiddagen. Han har dock varierat mellan glad-skriket och ledsen-skriket, det var ju snällt så att man inte behöver lyssna på enformigt skrik utan pauser. Han har skrikit när vi ska byta blöja, när vi står, sitter, ligger, när vi ammar, när vi leker. När det inte har ett slut, för även om det ibland är en glad Leo som skriker så låter det förjävligt, så blir man till slut tokig vill jag lova. Dagar som denna man uppskattar att J jobbar hemifrån, bara det att strömmen gick mitt i allt så han pillade med det ett bra tag, så att lämna bort honom kom inte på tal. När jag var redo att sälja den lille för en billig peng, eller åtminstone lägga honom ner så att jag kunde lugna mig, somnade han i famnen. Tack gode Gud. Så nu sitter jag väldigt låst i soffan med lilleman i famnen, men bara han är tyst ett tag är jag nöjd. Därför är det lika bra att låta honom ligga här, den här mamman måste tanka tålamodet innan mitt lilla monster vaknar.
