Målbild för att stå ut

Somnade, inte helt otippat, på soffan igår efter en välbehövlig kvällsmacka. J väckte mig så jag skulle lägga mig i sängen och här har jag legat i en och en halv timma. Vridit och vänt mig, men ingen sovposition är skön och det gör mig galen! Längtar SÅ tills jag kan sova på mage igen, eller sova hur som helst egentligen utan den hårda ballongen till mage. Har aldrig varit så trött på den som nu. Har legat och funderat på hur fantastiskt det är att kroppen kan förändras för att bli en trygg plats för en bebis, men när magen är så stor som den är nu får bebis gärna lämna den trygga magen. Med inspiration från bilden ovan så tänker jag på att allt jag klagar på nu kommer kännas såå värt det i slutändan – för snart ligger min lilla prins istället på min mage! Den målbilden ska jag ha nu i slutspurten!