Idag har både jag och Leo haft oändlig energi – jag på grund av en hel Celsius imorse, men Leos energi är ett mysterium. Visste jag inte bättre hade jag misstänkt att han smuttat på den ovan nämna höghaltiga koffeindryck. Han sov drygt en timme på förmiddagen samt fem minuter i bilen från gymmet, sen ingenting. Jag förstår inte hur han har orkat, men om något så är han envis. Hemma ville han inte sova, det förstod jag ganska snabbt, så vi bestämde oss för att leka med grannen som har en jämngammal bebis istället. Vi gick till ankdammen nära oss och hade jag tur skulle han kanske somna i vagnen, men det är lite mycket att begära när man har en söt liten tjej att studera. För det är vad de små liven gör, studerar, allt de ser ska studeras och till en viss del varandra. Leo är dock inte alls lika intresserad av andra bebisar som han varit tidigare, nu är han för upptagen att studera allt annat, till exempel släppte han inte blicken från ankorna när vi satt vid vattnet. Granntjejen däremot är så social och intresserad av Leo, det blir kul när Leo visar samma intresse tillbaka så att de kan leka tillsammans.
När vi hängt där i drygt två timmar, i det underbara vädret, fick jag äntligen Leo att somna i min famn. Nackdelen var dock att klockan då var sex, alltså dags för middag och egentligen alldeles försent för en sovstund. Men vad ska man göra, allt som heter sovrutin på dagarna är som bortblåst under den här närhets-perioden vi är inne i. Så han fick sova en stund på altanen, fick middag när han vaknade och sen skulle det en normal dag vara dags för nattning. Men då var prinsen alldeles för pigg och magen alldeles för mätt för att få i sig en flaska välling. Men till slut så somnade han och nu hoppas jag att dagens brist på sömn resulterar i en hel natts ostörd sömn. Önska kan man ju! Men innan jag tar reda på hur många timmar sömn jag får, ska jag komma ikapp i några serier. Min sambos nyaste påhitt är Tivo, och jag måste erkänna att jag nu gillar den lilla boxen. Att kunna spela in program man vill se underlättar mycket som småbarnsförälder. Och Leo har en ny kontroll att leka med (när pappa inte ser), nu har han fyra att välja mellan, inte dåligt. Hade Leo kunnat prata hade han velat ha ett helt lekrum av kontroller. 
