Idag önskar jag att kaffe inte vore så förbaskat äckligt, eller att jag fick dricka Celsius. Något uppiggande som kan göra människa av denna zombiekropp, jag är vaken men kanske inte vid fullt medvetande, hjärnan känns mosig. Men detta visste jag om när jag äntligen kunde komma till ro och somna vid 8, för att sedan vakna vid 10 när Leo ville upp. Det var jobbigt för mammahjärtat att se Leo så orolig och när han vaknade och skrek ville jag vara beredd, det hände ändå några gånger under de 5 timmar jag var vaken.
Orsaken till att han sov så oroligt tänkte jag givetvis på, har han ont i magen? Kan han drömma? Är han hungrig? Men nu på morgonen är han som vanligt, lika glad och envis, precis som det ska vara. En ny grej han har för sig är att lipa. Tungan är ute mest hela tiden, hur gulligt som helst. När man lipar mot honom sträcker han ut tungan ännu mer och han tycker det är kul när man kittlar honom på tungan, märkte vi när hans mormor gjorde det. När han kommer på något nytt ska det verkligen göras hela tiden 🙂
