Imorse var vi uppe före tuppen (och solen), Leo förstod inte alls varför han skulle ligga i vagnen när han kunde sova vidare i sängen, i hans värld var det fortfarande natt. Till slut somnade han om i vagnen och jag trängdes med resten av Stockholms invånare på tåg och tunnelbana, det är inget jag gör frivilligt igen om man säger så. Att ha barnvagn med sig är bökigt nog tycker man, tills man prövar att åka under rusningen, då blir det en helt annat nivå. Ingen verkar förstå att en med vagn också måste få komma fram (eller så är det just det dom förstår), hissen ockuperas av personer som egentligen kan ta rulltrappan och två personer snubblade på vagnen (?). Att jag valde bort bilen imorse, med anledning av köerna, ångrade jag verkligen där och då.
Efter bloggfrukosten, som var anledningen till den tidiga uppstigningen (inlägg kommer senare), så var det egentligen dags för mammagruppen att träffas. Bara det att jag upptäcker att min kamera inte är med, men vad i h*lvete! skriker jag till mitt i stan, i samma sekund ringer snälla Rosanna som tagit hand om den. Jag springer (!) tillbaka, varpå Leo vaknar i vagnen och ger mig en fundersam blick, mamma varför rinner det vatten i pannan på dig?. Ödet hade talat – skolka från mammagruppen och åk hem i långsam takt. Sagt och gjort, vi bojkottade tunnelbanan och promenerade istället mot centralen, ett stop på Elodie Details och efter det en fika blev det innan vi begav oss hemåt. Efter ett riktigt dumt val att gå hem från tåget så att Leo fick sova (vanligtvis 30 minuter promenad), bara det att jag var tvungen att ta en rejäl omväg, så är jag så glad att vara hemma och få ligga i soffan. Med ynka 3 timmars sömn på kontot och en förkylning så har det vart alldeles för mycket rörelse idag, kanske ska ta en powernap när jag ändå ligger här!
Istället för att gå på mammagruppen 🙂
