Just nu sitter jag i soffan på jobbet och väntar på att min bil ska få sommarhjulen på. Två dagar i rad med kollegorna är numer en lyx för mig, när man är här saknar man jobbet extra mycket. Både att jobba och mina kollegor. Det är en sak att vara trött på att vara hemma, som jag till en viss del är, men att verkligen sakna sitt jobb är lyxigt tycker jag, då vet man att man har hittat rätt. Igår var jag som sagt på kurs med jobbet och det, innehållet i kursen samt att träffa några kollegor, fick mig att inse hur kul det ska bli att jobba snart. Jag ser fram emot nya utmaningar som väntar mig och såklart att varje dag träffa kollegorna, jag kan inte nog berätta för er vad mina kollegor betyder för mig, vi är som en enda stor familj. En otrolig sammanhållning. Och vi har så roligt, igår skrattade jag mest hela tiden. Men att börja jobba betyder också att jag inte kommer umgås med Leo lika mycket alls, och hur det blir insåg jag också igår när jag var borta nästan hela dagen och kom hem senare på eftermiddagen. Det gör mig så förbaskat känslosam, första jobbdagarna kommer jag garanterat gråta några skvättar.. Eller en hel del skvättar.. Vem försöker jag lura, jag kommer störtböla. Igår fick jag en påminnelse om att den värdefulla mammaledigheten snart är över och att jag måste ta vara på varje dag. Som start på ’den sista delen av mammaledigheten’ stängde jag av alla tekniska prylar igår och gick ut i regnet med min lilla prins, gungade och handlade mat.
