Idag har jag och Leo myst hemma hos min faster med familj. Mina kusiner, 2- och 3 år, är så otroligt gulliga och intresserade av Leo. Den äldsta har också en lite bebis, dockan Anna, som gör allt Leo gör – sover, vaggas i famnen, ammar. Efter Leos dop har hon arrangerat egna dop för sina dockor och lärt sig psalmen ’Tryggare kan ingen vara’, hon berättade att ibland får dockorna heta Leo. Alltså hjärtat smälter ju! Leo har en sån tur som har dessa underbaringar att lära sig av i framtiden.
Så det är vad vi har gjort idag, jag behövde komma iväg och ventilera lite, så att bli inbjuden på middag hos dem kunde inte komma mer lägligt. Prata bajsblöjor och sånt man inte riktigt pratar med vem som helst med.
Väl hemma var det dags för gröt, vilket visade sig bli en väldigt intressant stund. Leo betedde sig som att han inte får mat här hemma. Gröten slank ner på rekordfart, innan jag hunnit förbereda skeden med mer gröt hade han svalt och skulle tugga i sig något annat. Sträckte sig efter skålen med gröt och skeden, fick han tag i något drog han det snabbt till munnen. Efter rekordmycket gröt, rekordsnabbt så var vår båda kladdiga och jag i chock efter vad jag just upplevt. Så här glad har han nog aldrig varit över att få gröt, hur kul som helst! Nu ska jag bara träna på att öka farten på skeden 🙂
En galen Leo som precis mumsat i sig hela portionen gröt i rekordfart!
