Det här med att leva i en så kallad ’bebisbubbla’ efter förlossningen är inget påhitt kan jag med säkerhet meddela. Ingenting runtomkring känns i närheten lika viktigt som att bara mysa med vår underbara lilla bebis! Telefonerna går varma och vi får så många fina gratulationer från alla håll och kanter, vilket såklart är jätteroligt, men all kommunikation med omvärlden flyttas ner på prioritetslistan. Listans topp hundra just nu är det lilla kärleksknytet här bredvid.
När jag får tid ska jag summera hela förlossningsdygnet tänkte jag, men inte heller det ligger högt på prio-listan. Jag kan sålänge säga att i sin helhet var förlossningen något helt fantastiskt häftigt, med några mindre häftiga inslag såklart, men i sin helhet så. Nu såhär två dygn senare kan jag knappt komma ihåg hur en värk kändes, jättekonstigt, hjärnan kanske förtränger detta så att fler barn kommer på tal 🙂 Något som däremot är ännu konstigare är att se på honom och tänka att han har legat i min mage. Att vi har skapat något så perfekt och tillsammans jobbat hårt för att äntligen få träffas. Underbara känslor!
Utan en tanke på vad klockan är ligger jag bara och tittar på honom mest hela tiden, jag är som beroende av det. Och då han hela tiden vill ha närhet och väldigt ofta amma, har jag honom alltid nära till hands för att fylla det behovet 🙂
Åh, jag skulle kunna skriva en bok om hur allt känns just nu! Men nu ska jag fortsätta mysa med bebisen som ligger och sover tätt intill mig. Några bilder på hans ansikte kommer jag vänta med att lägga ut. Vi har bestämt att inte lägga ut på några sociala medier just nu. Vi vill att närmsta familj ska träffa honom innan de får se hur han ser ut på exempelvis Facebook. Jag tycker det är synd att så mycket privata nyheter sprids så. En del saker ska ens närmsta få veta innan resten av omvärlden (enligt mig). Men det kommer 🙂
