På senaste tiden har jag mått rätt så dåligt, det är mycket tankar som snurrar och jag sätter för höga krav på mig själv hela tiden. Krav som jag inte kan uppfylla av flera anledningar, och det sänker mitt självförtroende. Detta kör slut på mig, psykiskt men även fysiskt och jag blir extremt känslosam. På morgonen när jag vaknar har jag ingen ork att gå upp, oavsett hur många timmar jag sovit. Igår när Leo vaknade ville kroppen inte gå upp så vi låg kvar i sängen en stund och Leo terroroserade sin far som tillslut frågade varför vi inte gick upp. Då brast det för mig, av okänd anledning, jag stormgrät samtidigt som jag började tjafsa med J om att jag behöver en sovmorgon någon gång. Det är något jag känner att jag behöver, en sovmorgon i veckan, men det är svårt att få till när Leo vaknar så pass många timmar innan J normalt vaknar. Men vet ni, imorse fick jag faktiskt en morgon – av Leo! Klockan visade 08:20 när vi gick upp, helt magiskt, förvisso vaknade vi upp flera gånger men ändå! Så när vi gick upp var det full rulle att bli klara och åka till gymmet. Ett Strong Mama-pass stod på schemat och det var så jäkla skönt. Nu efteråt är jag helt slut men ändå full av energi, effekten av morgonens Celsius håller i sig, så blir det när man inte alls är van vid koffein! Skulle kunna springa ett maraton med denna energi, men det hinns inte med för nu ska vi åka och träffa en efterlängtad vän!
