Leo fortsätter att vara seg, sover mer än vanligt och vill även snutta mer än vanligt. Kräver mer närhet och blir gärna buren. Nu har små förkylningssymptom smugit sig på och det kommer ut mer snor än vad man kan tro ryms i den lilla näsan. Då är det ju inte jätteroligt att han hatar att man ’pillar’ honom i näsan och typ är starkare än mig. Men snoret måste ut, med eller utan protest och viftande armar.
Ikväll är vi själva här hemma, jag och Leo. Pappa J åkte till Eskilstuna och vi åker dit imorgon eftermiddag. Det kändes som ett bättre beslut än att vi också åkte dit idag. Leo sover bäst hemma, nu när han inte mår helt bra känns det tryggare. Jag får träna imorgon (förutsatt att Leo inte mår sämre), J får hänga med sin bror ensam och vi får chansen att sakna varandra. När J jobbar hemifrån är vi nästan alltid tillsammans och det har sina nackdelar trots att fördelarna väger tyngre såklart. Men ibland måste man vara ifrån varandra också, hur mycket man än älskar varandra.
Ironiskt nog fick jag ett fixar-ryck när vi hade lämnat J vid tåget. När vi kom hem började jag diska, städa, plocka, sterilisera alla flaskor och nappar, tvätta några maskiner tvätt. Allt sånt som J tycker jag är så dålig på att göra dagligen, jag är mycket bättre på att storstäda allt i ett enda ryck. Där kompletterar vi varandra så bra, min sambo och jag, han småplockar gärna och jag storstädar hellre. När jag väl börjar ska allt vara rent och ingenting får ligga på fel ställe, hade jag haft behovet att göra det varje dag hade jag inte haft tid för Leo (så stökigt har vi hemma, hehe).
Nu måste jag packa för att övernatta i Eskilstuna och förbereda inför morgondagen, tisdagar med träning betyder tidiga morgnar och då vill jag ha allt som går klart i förväg. Sen ska jag mysa ner mig i sängen med Leo, konstigt stor kommer den sängen kännas inatt utan J, om det nu inte blir så att Leo puttar ut mig på kanten som vanligt 🙂
Mellan extra sömn och gnäll så har lilleman varit på bra humör, speciellt när favorit-tigern kommer fram!
