Jag tror jag har jinxat våra perfekta nätter med mina blogginlägg på sistone. Inatt, liksom några nätter i rad nu, vaknar han och gråter medan han fortfarande blundar. Nappen, som då har ramlat ut, vill inte in i munnen igen så det har blivit att ta till bröstet halva natten – jag som ju håller på att avvänja det.. Men det får ta sin tid, nätter som denna är jag glad att ha ett ess i rockärmen att ta till när ingenting annat fungerar. Hjärtat blöder verkligen av att höra honom sova så oroligt, och när det inte finns någon förklarlig anledning så är det ju extra jobbigt. Halvsovandes försöker man ge nappen, göra magmassage, vagga och tillslut amma. (Kanske är det tänder på g nu?) Samtidigt som man själv vill gråta för att Leo är så ledsen. När han somnat om, oftast tvärs över hela sängen med fötterna på mig, så är han så lättväckt att jag frivilligt ligger halvt utanför sängen. Vad gör man inte för sitt barn.
Så någon träning orkade jag inte med idag heller, kanske lika bra då halsen inte är hundraprocentig bra ännu. Men som jag är träningssugen, nu är jag trött på allt som har med sjukdomar och katastrofnätter att göra. Nu får tänderna spricka upp om det nu är det, då han verkar ha ont någonstans men inte i magen. Stackars mammas älskling ♥
Idag är Leo pigg och glad igen 🙂