Det senaste dygnet har jag börjat känna mig sjuk. Trött, hängig, förkyld och febrig. Det som är jobbigast är att bo i en kropp varm som en bastu. Alla fönster här hemma är öppna och dagtid även ytterdörren, men det hjälper inte, jag känner knappt att det blir kallare. Inte ens nu på natten och jag sitter i soffan bredvid ett öppet fönster tycker jag att det kyler tillräckligt. Igår trodde jag att jag skulle dö, eller föda barn, just då kvittade det. Jag mådde så otroligt dåligt, låg på golvet med kuddar överallt och ingenting kändes bra. Tillslut kunde jag lägga mig i soffan på sidan och det kändes bättre, J tillämpade pappakunskaperna och kom med huvudkudde, gravidkudde, filt, is att ha på huvudet och lillens snuttefilt att gosa med. Jag somnade direkt. Underbar människa jag lever med!
Trots det jobbiga slutet på gårdagen var dagen bra, aningen högljudd med det hade sina anledningar. Släktkalas för min syster som fyllde år i veckan, samtidigt som hockey-VM och tillslut finalen i tyska fotbollsligan. Alltså så var det full rulle hela dagen. Jag trodde att det kunde vara anledningen till att min kropp sa ifrån när vi kom hem, att det helt enkelt var för mycket liv och rörelse på en gång. Men jag känner samma symptom som igår, dock mycket lindrigare, och idag har vi inte gjort alltför många knop. Min faster med familj kom över på en fika och bus (jag längtar så efter lillen när jag ser mina småkusiner leka), vi har målat kök och min storasyster kom över nu på kvällen. Och så gjorde jag en supergod korvstroganoff till middag. Det kan låta som mycket för en dag inser jag nu, när vila borde stå på schemat, men jag avverkade en 2 timmars powernap för att kompensera istället för att måla vidare.
Trött, hängig, förkyld och febrig var mina inledande ord. Nu vill jag lägga till ömma revben i klagolistan. Om liten kunde fastna med fötterna i revbenen skulle jag tippa på det just nu, och av hans buffar tro att han försöker gräva sig ut ur magen. Men det var positiva tankar som var min grej, ja.. Den inställningen fungerar ju sodär nu på sluttampen ska jag erkänna. Vi får se hur mycket positivitet som finns kvar om jag går över tiden, så jag vill verkligen tro att lillen kommer i veckan 🙂
Inte helt ovanligt vart det inte mycket bilder från gårdagen, batterierna på kameran var slut, så jag bjuder på bilder på lite av det vi mumsade på. Min lillasyster gör de mest godaste cupcakes jag har ätit!
