Att sova med en bebis kan vara bland det gosigaste som finns, man får ligga och snusa på den mest mysiga doften i hela världen och känna närhet av den lilla människan med den största villkorslösa kärleken. Men det är en del saker man även får vara beredd på: sparkar i mage och bröst (speciellt ont om brösten är spända), ett och annat slag i ansiktet av händer och armar som flänger runt okontrollerat, att man varannan morgon vaknar i en dreggel- eller kisspöl, att vara beredd på att en vacker dag vakna på golvet. Eller som imorse, vakna med nackspärr. Inatt har Leo velat snutta på bröstet precis hela natten, då han vägrar napp blir jag en levande sådan. Och istället för att flytta honom till bröstet har jag flyttat bröstet till honom, vilket i teorin låter som en lämplig lösning men som i verkligheten resulterar i smärta. Slutresultatet blir nämligen att jag flyttar mig mer uppåt i sängen för varje gång han gnäller, och tillslut tar ju sängen slut, då får man vika kroppen lite snyggt tills man vaknar med nackspärr. Ja det finns nackdelar med att sova med en bebis (och att denne vägrar napp), men morgnar som denna får man tänka på det positiva för att inte tänka på hur många nätter till man kan förväntas vakna av dessa negativa sidor.
Att sova med bebis – pros and cons
Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
