Gårdagen bjöd på lek och bus på Leos Lekland i Eskilstuna, att springa runt och leka uppskattades av samtliga åldrar, både av Maxi (2,5 år) och de större (vuxna) barnen. Jag höll koll på gruppens yngsta medlem och lekte inte, ångrar nästan det nu i efterhand. Det ser så kul ut! Nästa år ska jag helt klart busa där med Leo. Jag kan tänka mig att vi i framtiden kommer ha årskort där och säkerligen något kalas.
Efter drygt en vecka med J’s kusiner var det idag dags för dem att åka hem, jättetråkigt! Det har varit så mysigt att ha dem här och få umgås. Jag hoppas verkligen att vi kommer åka till Finland till hösten och hälsa på dem. Det lilla ’problemet’ vi står inför är hur vi reser dit. Vi kan inte ta min tjänstebil dit och dra på en massa extra mil på mätaren (den är dessutom för liten) och flyga går lite bort för mig, det är så mycket packning man ska ha med så jag förstår inte hur det ska få plats i två resväskor, bara när vi ska till Eskilstuna över helgen är bilen fullpackad.
När vi kom hem la vi oss i soffan och myste och nu har J lagt Leo i sin egna säng, sånt går bara när han har somnat riktigt djupt. Det är skönt att få egentid med J men samtidigt är det jobbigt för mammahjärtat att lägga ifrån Leo. Jag tänker mig att han ska vakna och inte känna igen sig, ingen mamma som ligger tätt intill, och bli rädd och ledsen. Men nu är det säkerligen bara jag som lider av det och inte han, det är väl snarare jag som kommer vakna och inte känna igen mig och blir ledsen över att han inte ligger bredvid. Om han nu ens sover där hela natten. Just nu varvar jag att kramas med min älskade sambo och kolla på babyvakten, lyssna om jag hör att han andas. Vilken hönsmorsa jag kommer bli. Jag blir så sur på mig själv för att jag inte kan slappna av mer och bara njuta av att ha ensamtid med J, det är inte många sådana stunder nu för tiden..
