Någon långpromenad vart det aldrig idag. När man har en bebis tar allt så mycket längre tid, tiden från att jag tänkte ”nu ska vi fixa oss och gå ut” till att vi var ute slutade på 1,5 timme, och det enda jag fixar med mig själv är då att klä på mig. Amma, somna, byta blöja, klä på kläder, amma igen, byta blöja igen, klara. Med en bebis är det ett kretslopp, ska något in ska något ut, när något ska ut ska något in. Då det tog 45 minuter extra att bli klara skulle vi inte hinna med en promenad till affären då vi skulle få gäster, så vagnen byttes ut mot babyskyddet och promenaden mot bilen. Väl i affären kan jag inte fokusera på mitt mission då jag försöker göra Leo så nöjd som möjligt, han var inte glad över att sitta fastspänd och försökte ta sig loss, det resulterar i att jag glömmer vad jag ska handla. Men jag får med mig det viktigaste – bullar, blöjor och toalettpapper. Hade jag glömt det sistnämnda hade J inte blivit glad på mig 🙂
Dagens finbesök var mina tjejkompisar som för första gången träffade lillprinsen. Han fick jättefina presenter av alla och visade sitt bästa men även sämsta humör. Det har varit en sån dag idag, antingen har han varit extremt nöjd och bara njutit av livet, eller så har han varit jätteledsen och ingenting varit bra alls. Skriken kommer i samband med att gas vill ut eller att blöjan fylls, så vi är ganska säkra på att det beror på magont innan det släpper. Det finns inget mer hjärtskärande än just det skriket, han tar i för kung och fosterland med rösten och man ser paniken i hans blick. Med allt som ska ut från den lilla magen, förstår man att det ibland gör riktigt ont.
Nu ska jag ta in min sovande bebis till sovrummet och försöka göra honom sällskap. Jag fick en rejäl powernap nu på kvällen, så jag är ovanligt pigg just nu men blir natten jobbig är det bra med en extra timma på sömnkontot 🙂
Träna nacken gör vi nu en stund varje dag
