Idag har jag känt mig rejält understimulerad och rastlös. Lillen har varit som fastklistrad på mig hela dagen. Vi har ammat typ varje havltimme och när han inte ammar vill han ändå vara nära bröstet, dessutom han har velat sova hud mot hud, något annat fungerar inte. Egentligen borde jag inte klaga, för det är så extremt mysigt att ha honom så nära, men jag blir ju väldigt låst i ett läge (liggandes) hela tiden och det skulle vara skönt om han kunde ligga själv en stund. Det finns andra saker jag skulle vilja göra under dagarna, såsom nödvändigheter som att gå på toaletten och kanske även lyxigheter som att duscha. Skulle jag varit en tecknad seriefigur hade jag haft ett grönt moln och flugor runtom mig för att illustrera min odör. J lyckas ständigt lägga ifrån honom när han väl somnat och förstod inte varför jag inte kunde göra det, tills jag demonstrerade hur det går – jag rörde på mig bokstavligen en centimeter ifrån honom och han vaknade direkt gråtandes. När han blir äldre och inte alls vill mysa med mamma kommer jag väl blicka tillbaka på denna tid och bli galen på mig själv som klagade.
J avlastar mig så mycket han kan och har idag lyckats i omgångar, när det fungerar är lillen såklart helnöjd, pappamys är bäst efter mammas bröst. Jag vet inte vad jag hade gjort utan min älskade sambo (förmodligen blivit helt galen) när jag känner mig helt hjälplös eller tålamodet sinar, hjälper han alltid. Idag fick jag till och med tid att laga mat i nästan helt lugn och ro, då vart det lite måndagslyx med helstekt nötytterfilé med potatisgratäng. Jag måste få göra lite sysslor här hemma för att känna att jag gör lite nytta. Att ha hundra procent fokus på vår son och göra allt efter hans villkor verkar inte räcka 🙂
Idag blir vår prins även två veckor gammal! Helt sjukt att då vid den här tiden låg vi och myste med en helt nyfödd. En sådan obeskrivlig känsla. Idag känns han så stor och utvecklad i jämförelse med förlossningen!
